Det är mycket svårt att riktigt förstå vad målet med president Obamas “krig mot terrorismen” i Afghanistan är.
Under de senaste månaderna har han inte bara eskalerat kraftigt ,inte bara i Afghanistan utan även i Pakistan, han har också satt in robotplan, s.k. Predator-plan som har orsakat starkt stigande förluster bland civilbefolkningen. Angrepp som f.ö. fortsätter.
Nu kommer en gigantisk offensiv som mest av allt liknar det sätt på vilket Alexander den Store en gång försökte att Hellenisera Afghanistan.
Per Jönsson skriver i Dagens Nyheter om Dagen D i Afghanistan
Enligt den amerikanske befälhavaren brigadgeneral Lawrence Nicholson är operationens huvudsyfte – trots det offensiva upplägget – inte att spåra upp och döda så många talibankrigare som möjligt. I stället sägs det främst handla om att skydda civila afghaner och återupprätta viktiga samhällsfunktioner, som ett pålitligt polisväsende, skolor, sjukvård och domstolar…. Den amerikanska marinkåren har ingen som helst erfarenhet av “nationsbyggande” av civil karaktär – sådana uppgifter har man alltid tidigare avböjt. Marinkårens stolthet och tradition är att gå längst fram i militära offensiver, skjuta sig fram och upprätta tillfälliga stödposter tills dess andra, mer mångsidiga, militärförband nått fram.
USA har ingenting i Afghanistan att göra. Tanken att amerikanska skolor och amerikansk sjukvård och amerikanska domstolar skall skapa ett bättre – amerikanskt – samhälle i den amerikanska lydstaten Afghanistan är högst tvivelaktigt.
President Obama håller på att förvandla USA till ett renodlat imperium, vilket kommer att bli början till slutet för den amerikanska republiken.
Länkar:
[tags]Afghanistan, Afghanistan Taliban, Taliban, U.s. Marines, U.s. Marines Afghanistan, U.s. Marines Counterinsurgency, World News [/tags]
South Carolinas guvernör Mark Sanford var en av de mest intensivt kristna politikerna i hela USA. Med en from fru och fyra fromma pojkar var han den ende av USA:s alla guvernörer som principfast vägrade att ta emot pengar från Washington för att hjälpa de fattiga i det mycket fattiga South Carolina, och få fart på lokalekonomin. Citerade han något så var det bibeln, jämförde han sig med någon så var det med en präst.
En potentiell presidentkandidat, en framtidens man i detta högmoraliska land.
Alla kring honom fick sig en slev av hans fromhet, hans kyskhet och hans kristna tro. En tro som hade lett honom till att rösta för att avsätta president Clinton för dennes vänsterprassel med Monica Lewinsky.
När det visade sig att Mark Sanford hade en älskarinna i Argentina så utbrast hans fromma fru att hon inte trodde att “hede de i sig” och att när de hade träffades för första gången så blev det inte kärlek vid första ögonkastet utan snarare kamratskap vid första ögonkastet. Den enda kärlek som någon av dom hade var deras kärlek till Jesus. Och i Mark Sanfords fall, även till en hel rad kvinnor.
Efter ett bisarrt framträdande framför TV-kamerorna för några dar sen verkade det som om Sanford trots allt skulle kunna sitta kvar som guvernör. Men när karln väl hade börjat sin syndabekännelse så kunde ingenting längre stoppa honom. Alla fördämningar hade brustit.
Han har fortsatt att bekänna ständigt fler synder tills det nu verkar som om han har tillbringat den största delen av sin tid som guvernör med ingen vet hur många kvinnor andra än sin fromma fru. Får man tro guvernören så har han gått omkring och tänkt okyska tankar om de flesta kvinnorna i hela South Carolina.
Roddie Burris, Clif Leblanc och Gina Smith skriver i om Sanford confidant Davis confers with Sanfords, staff – Sanford – The State
During an Tuesday interview, Sanford said he had ‘crossed lines ‘ with multiple women and added he actually visited his Argentine mistress on seven different trips dating back to 2001. DeMint said the further explanation was ‘not a wise thing to do in this business. ‘ ‘They say, when you are explaining, you are losing. And particularly on that subject, I think, he was, ‘ the senator said. ‘I’m concerned of whether or not he is in a position that he can continue to lead the state. ‘
Eftersom han efter egen utsago inte har haft sex med alla de nya kvinnorna som han har biktat sig om så undrar man vad det är de har haft för sig. Har han kanske läst snuskiga historier från Första Moseboken eller Lukasevangeliet?
Vi vet inte och vi vill helst inte heller veta, men Mark Sanford verkar vilja fortsätta sina bekännelser, medan han och frun går på ständiga bönemöten och han fortsätter att utbrista att hans argentinska väninna Maria Belen Chapur är hans enda själsfrände.
Kåta kristna republikanska politiker med fromma fruar från sydstaterna kan bäst jämföras med tickande bomber. När de exploderar så gör de det med besked. Inte ens Jesus kan rå på dom.
[tags] George Bush, Gov Sanford, Governor Sanford, Jenny Sanford, Maria Belem Shapur, Mark Sanford, Mark Sanford Affair, Mark Sanford Press Conference, Michael Steele, Politics News, Politiska nyheter, Republican Party, Republikanerna, S.c. Gov. Mark Sanford, Sanford, Sanford Affair, Sanford Airport, Sanford Argentina, Sanford Atlanta Airport, Sanford Missing, Sanford Story, Sanford Story Questioned, Sc Governor, Maria Belen Shapur [/tags]
[print_link]
När jag var i tonåren blev jag intresserad av krigshistoria och läste det mesta jag kunde komma över på universitetsbiblioteken Carolina Rediviva i Uppsala om den tyska armén under Andra Världskriget och senare också om det amerikanske inbördeskriget.
Det där sitter i och jag brukar följa med litet i vad som skrivs idag, och blir ofta förfärad över hur slarviga och rent undermåliga många historiker är.
Tom Rybacks Hitler’s Private Library är ett typiskt exempel på irriterande och helt onödigt slarv.
Han skriver på sid 203 följande:
Goebbles agreed and gave Hitler a case in point. In East Prussia he had watched Ferdinand Schörner, the fourty-five-year-old general commanding the Third Panzer Division, resist a series of Soviet assaults and stabilize a stretch of crumbing front…
Ferdinand Schörner var en mycket känd general och mot slutet av kriget en av Hitlers favoriter. En mycket otrevlig och grym person. Han ledde den sjätte bergsjägardivisionen i början av kriget och sedan den XIX. Bergsjägarkåren och den XXXX. Pansarkåren.
Senare, mot slutet av kriget var Schörner redan som generalöverste en av de ledande generalerna i Nazityskland inte alls som Tom Rybacks tycks tro, en simpel divisionsbefälhavare. Schörner ledde i tur och ordning Heeresgruppe Südukraine, Heeresgruppe Nord och Heeresgruppe A, han ledde aldrig den tredje pansardivisionen eller någon annan pansardivision heller för den delen. Han försvarade aldrig i Östpreussen som Ryback påstår.
Citatet från Goebbles dagbok gäller hans besök i Lauban i södra Polen, på gränsen till dagens Tjeckiska republiken, inte Östpreussen, ett område som försvarades av Schörners armégrupp.
På sidan 201 skriver Ryback också att:
On Sunday evening, March 11, 1945, Joseph Goebbles called on Hitler…Hitler himself had just returned from the front, now a mere hundred miles east of Berlin, where he had spent the day visiting emplacements, shaking hands with soldiers , and conferring with generals – all in the presence of propaganda units….
Eftersom Hitler aldrig någonsin besökte själva fronten och inte heller de utbombade städerna och aldrig “skakade hand med soldater” och eftersom Timothy Ryback inte anger några källor, inte Ian Kershaws Hitlerbiografi och inte Antony Beevors Berlin: the Downfall, 1945, så är det här nog tyvärr ännu ett exempel på det slarv man så ofta ser i historieböcker idag, som att den tyska Sjätte arméns befälhavare i Stalingrad, general Paulus, plötsligt förvandlas till en adelsman eftersom man tror att alla tyska generaler var adliga. Vilket skulle ha fått Generalöverse Halder och även Rommel att häpna.
Det finns liknande slarv i Gitta Serenys annars utmärkta Albert Speet, His Battle with Truth.
Varför är det såhär, spelar det här någon roll? Jag tror att det här är ett tecken i tiden. Historiker är inte lika noggranna som tidigare, speciellt inte populärhistoriker som det här handlar om. Förlagen vill inte lägga ner resurser på faktagranskning, trots att många fel lätt kunde hittas om man bara googlade. Men förlagen bryr sig inte, författarna bryr sig inte och läsarna bryr sig allra minst.
Men samtidigt undrar man om många fler fel som gömmer sig i Timothy Rybacks bok, fel från perioden kring Första Världskriget som jag själv inte är lika insatt i som kring det Andra.
Felen till trots, Timothy Rybacks bok är intressant och försöker visa hur Hitler trots sin groteska brutalitet såg sig själv som något av en europeisk kulturpersonlighet. Han var en man som läste, som hade ett omfattande bibliotek, ett bibliotek som delvis överlever och som Ryback har gått igenom. Men precis som med Mao och Stalin så hade hans läsande inga förmildrande effekter, snarare tvärt om.
Man får ofta höra att webben och Wikipedian är full med fel. Sanningen är att även populära och vallästa faktaböcker också dom ofta är fulla med med sakfel. Det är bara det att det inte syns lika lätt som på webben.
[tags]Timothy Ryback, Hitler’s Private Library, Hitler, Naziperioden, Hitlers bibiotek, Hitleräs Library [/tags]
Why Scala? View more presentations from Alex Payne.
[print_link]
Kista Science Tower
Kista var en gång framtidsvisionen för den svenska IT-industrin. En Folkshemskopia av USA:s Silicon Valley med Ericsson och filialer av de flesta stora amerikanska IT-företag. Som mest sysslade med marknadsföring istället för programutveckling.
Kista är än idag en viktig drivmotor för Svensk industri men framtidsvisionerna finner vi idag hos unga WiFi utrustade IT-entusiaster ute på stan. Som sitter hemma eller på kaféer och skriver på Web 2.0-applikationer på sina bärbara datorer och netbooks som – kanske – kommer att förändra världen.
Glöm riskkapitalföretagen. Idag kan två-tre personer skriva ihop en ny applikation på några månader och sedan sätta upp den på Amazon EC2 eller en lokal ISP. Man skriver inte längre allt själv. Man skriver ovanpå en platform, vanligtvis en LAMP-stack om man inte skriver applikationer för iPhone.
Om vi håller oss till LAMP-stacken, vilket datorspråk använder man, vilken utvecklingsmetodik, vilken arkitektur?
Här i Silicon Valley börjar man för det mesta med Ruby on Rails som är ett språk och ett kringliggande ramverk – och den s.k. Agile Software Development metodiken och en s.k. LAMP-stack , helt och hållet öppen kod.
Men IT är komplicerat och det som räcker för en prototyp och fram till en medelstor applikation räcker inte nödvändigtvis i all evighet, speciellt inte om man får miljoner användare.
Som Twitter som nu håller på att skriva om sin produkt i programmeringsspråket Scala, som använder sig av Javas virtuella maskin, för att kunna klara den gigantiska tillströmningen av användare.
Ikai Lan skriver initierat om Twitter, Ruby on Rails och Scala på sin blogg: Twitter, Ruby on Rails, Scala and people who don’t RTFA”>
Now, Scala is an amazing language. It compiles to JVM bytecode, and thus, most procedures will run near or at the speed of Java…..
But Scala is not Ruby, and will never be Ruby. Ruby is probably the most powerful programming language on the planet for creating DSLs, or domain specific languages. ….
This power does not come without a price. Ruby is slow. Ruby is generally recognized as being twice as slow as Python, and at least an order of magnitude slower than C++ or Java.
Det viktiga här är att det finns s.k. Best Practices för hur man utvecklar och sedan utökar och bygger vidare på framgångsrika produkter. De här reglerna är väldigt dynamiska, de lärs knappast ut på universiteten och frågan är hur svenska programutvecklare hänger med i den frenetiska takten som råder här i Silicon Valley just nu?
Det är inte alltid lätt att veta vad som är viktigt och vad som inte är det, men för den som vill skriva högeffektiv kod som kan hantera miljoner användare är Scala alltså ett datorspråk att känna till, även om man säkert fortfarande alltså skriver de första verisionerna i Ruby on Rails.
En fråga som intresserar mig är hur man håller kontakt med varandra mellan de olika IT-samhällena.
Om någon har åsikter så kommentera eller mejla gärna och glöm alltså inte Scala-språket!
[tags]Twitter, Rails, Scala, Ruby on Rails, Kista, Web 2.0, Agile Development, Silicon Valley[/tags]