Alla som har sett BBC:s mästerliga drama State of Play , Hitchcocks klassiska Utrikeskorrespondenten eller läst Bill Schirers Berlin Diary så vet att korrespondenter, vare sig de är ut- eller inrikeskorrespondenter, lever på sina kontakter. Det är på grund av deras kontaktnät bland de ledande och styrande i landet som vi läser dom.
När vi läser dagens svenska USA-korrespondenter, som SvD:s Washingtonkorrespondent Karin Henriksson, som Flyttade till USA 1987 från SvD-post i Bryssel. Korrespondent i Washington sedan 1992 och hennes artikel om hur Obama i veckan sparkade general McChrystal USA-general får sparken av Obama så har vi all anledning att vänta oss att Karin utnyttjar sina kontakter i Pentagon, Vita Huset, Senatens Militärutskott och amerikanska UD för att ge oss en bakom-scenen blick på vad som hände. Efter 18 år i Washington så bör hon ju ha ett kontaktnät utan like.
Nåja, kanske hon hinner med att prata med alla kontakter just för den här artikeln, men några av de viktigaste pratar hon givetvis med. Ett par tre i alla fall. OK, ett par? En enda källa då? En assistent på senator Carl Levins stab i alla fall, han är ordförande i Senatens Militärutskott.
Men nej, vi får inga bakom-scenen bilder alls. Inte en enda. Svenska USA-journalister, i alla fall dom som jag läser i DN och SvD, verka inte ha några som helst kontakter på riksplanet. Vilket onekligen är rätt märkligt för en Washington-journalist med 18 års erfarenhet.
Nu hjälper tidningarna knappast till heller, eftersom journalisterna ofta är deltidsanställda s.k. stringers, fast bosatta i USA som inte får de resurser de behöver för att skaffa sig ett gediget kontaktnät.
Så dom gör precis som vi bloggare, läser tidningspressen, kollar teven och sen skriver man ihop något.
Och här har vi problemet för det vi får höra igen och igen från tidningarna är att dom ska satsa på kvalitetsjournalistik till skillnad från just bloggare och annat löst folk.
Det enda problemet är att det blir allt svårare att hitta kvaliteten i kvalitetsjournalistiken, speciellt eftersom tidningarna allt mer sällan är beredda att skicka ut nya reportrar med en fräsch synvinkel på landet de ska rapportera från. Har man levt i samma land ett par decennier så är det lätt att man förlorar udden, något jag själv är mycket medveten om. Man ser inte längre sin omgivning med nya, kritiska ögon.
Problemet för tidningarna är att bra-nog journalistiken som den som min egen blogg tillhandahåller faktiskt är acceptabel för allt fler människor. En kan saxa lika bra som en ann.
Vilket är varför dagens svenska USA-korrespondenter nog är de sista vi med stor säkerhet kommer att få uppleva.
Det bör dock tilläggas att DN:s Michael Winiarski faktiskt är en utsänd utrikeskorrespondent med tre-årskontrakt och inte fast bosatt lokal “stringer”.
Axplock från den nordiska pressen:
DN.se – Nyheter – Toppnyheter, DN.se – Nyheter – Toppnyheter, SvD – Senaste nytt, SvD – Senaste nytt,
SvD – Utrikes
Technorati Tags: Svenska USA-korrespondenter, Swedish journalists in the United States, Sweden USA, Swedish journalists
Svenska bloggar om: Svenska USA-korrespondenter, Swedish journalists in the United States, Sweden USA, Swedish journalists