Det är utomordentligt viktigt att förstå att Bush-regeringen är en revolutionär regering som är helt olik alla andra amerikanska regeringar i historien. Ingenstans märks det så tydligt som inom utrikespolitiken. Dagens amerikanska regeringen har kastat den traditionella amerikanska utrikespolitiken överbord till förmån för en så gott som uteslutande militär-baserad utrikespolitik. Under den första mandatperioden var det t.ex. Donald Rumsfeld och Dick Cheney inte Colin Powell som helt dominerade USA:s utrikespolitik.
Den som har sett Lundaspexed Djinghis Khan kan nynna med till Bush-regeringens utrikespolitk: Ja, nu skall vi ut och härja, supa och slåss och svärja, bränna röda stugor, slå små barn. och säga fula ord.
Traditionellt har USA:s utrikespolitik varit baserad på s.k. Mjuk Makt och inte på bajonetter. Harvardprofessorn Joseph Nye har skrivit mycket om just begreppet Soft Power. Han har en viktig artikel i Foreign Policy om sin syn på vad Mjuk Makt är och varför den är så effektiv:
… Power is the ability to alter the behavior of others to get what you want. There are basically three ways to do that: coercion (sticks), payments (carrots), and attraction (soft power). British historian Niall Ferguson described soft power as “non-traditional forces such as cultural and commercial goods”—and then promptly dismissed it on the grounds that “it’s, well, soft.” Of course, the fact that a foreigner drinks Coca-Cola or wears a Michael Jordan T-shirt does not in itself mean that America has power over him. This view confuses resources with behavior. Whether power resources produce a favorable outcome depends upon the context. This reality is not unique to soft-power resources: Having a larger tank army may produce military victory if a battle is fought in the desert, but not if it is fought in swampy jungles such as Vietnam.
A country’s soft power can come from three resources: its culture (in places where it is attractive to others), its political values (when it lives up to them at home and abroad), and its foreign policies (when they are seen as legitimate and having moral authority). Consider Iran. Western music and videos are anathema to the ruling mullahs, but attractive to many of the younger generation to whom they transmit ideas of freedom and choice. American culture produces soft power among some Iranians, but not others.
USA:s nya hårda bajonettbaserade makt är utomordentligt farlig inte bara för världen utan även för USA självt. Landet har aldrig varit så isolerat som idag och Joseph Nye tar upp USA:s nya isolering i en artikel i Foreign Affairs:
According to Gallup International polls, pluralities in 29 countries say that Washington’s policies have had a negative effect on their view of the United States. A Eurobarometer poll found that a majority of Europeans believes that Washington has hindered efforts to fight global poverty, protect the environment, and maintain peace. Such attitudes undercut soft power, reducing the ability of the United States to achieve its goals without resorting to coercion or payment.
Det ironiska är att USA:s mjuka makt aldrig har varit så stor och inflytelserik som idag. Men Bush-regeringen varken vill eller kan utnyttja den. Man verkar riktigt frossa i att föra en så hård och kompromisslös utrikespolitik som möjligt, t.o.m. när det inte behövs. Frågan är nu om Bush-regeringens bajonettpolitik kommer att gå i graven om två år eller om efterföljande regeringar också kommer att tänka i samma banor. Det är idag för tidigt att spekulera om.
Technorati Tags: USA , Soft power, Mjuk makt
Svenska bloggar om: USA , Soft power, Mjuk makt