Personer – Page 4 – USABloggen.se

04dec 2020 by Theodore Williamson

Ibland ser man något som på en enda bild, på ett enda ögonblick, fångar den milsvida skillnaden mellan dagens EU och dagens USA.

Bilden ovan av Spaniens 37:åriga försvarsminister Carmen Chacón som tillika är i sjunde månaden är ett sånt exempel.

En försvarsminister som är en ung tjej, inte en galen krigsivrare och tortyrentusiast som Donald Rumsfeld eller en gammal ärrad republikansk realpolitiker som Robert Gates.

I USA tar man sina krig på allvar och försvarsministrar skall syssla med att döda, inte med att skapa det.

Det finns och har funnits många progressiva och smarta amerikanska kvinnliga politiker, men idag är det medelålders tanter som Hillary Clinton som helt dominerar.

Hon orerar ständigt om sin “tro”, hon dricker whiskey på krogar över hela Mellanvästern och skryter om hur mycket hon älskar vapen och att skjuta.

Det är något visst med europeiska kvinnliga politiker som Ségolène Royal och Carmen Chacón, de är moderna, de har klass och stil på ett sätt som man sällan ser här.

För att inte tala om den franske presidentens skandalomsusade nya fru Carla Bruni.

Man kan tänka sig hur amerikanerna skulle reagera om George Bush plötsligt gifte om sig med en 40:årig sångerska med nakenbilder på nätet. Eller om demokraterna företräddes av en kvinna som hade “utomäktenskapliga” barn. Det är helt omöjligt, Inte än på säkert 100 år.

Idag är det EU som står för det moderna och USA för det traditionella, det gamla.

Läs fler inlägg om Europa

[tags]Politik i USA, Republikanerna, Demokraterna, US Politics, Washington, USA-regeringen, George Bush, Carmen Chacón[/tags]

2314447601_7fdc2086e1_m-5102463

Lawrence Lessig

Det är alltid intressant att se om de människor man känner något för i sin tur känner något för varandra.

Två personer som jag själv känner en hel del för är Barack Obama och Stanford-professorn Lawrence Lessig. Lessig är specialist på de juridiska aspekterna på Internet och Webben och känd för alla som är intresserade av den moderna Webbteknologin.

Nu visar det sig att Lessig kommer att uppträda tillsammans med Obama Me @ Obama Rally @ UPenn”>på University of Pennsylvania nu på lördag.

Den som har tid och möjlighet bör absolut bege sig dit. Och den som inte har det bör lyssna på Lessig superba presentation om varför han stöder Obama och inte Clinton.

Det är ovanligt att höra en så genomträngande analys av varför Barack Obama är bättre, och t.o.m. mycket bättre än Hillary Clinton.

Förhoppningsvis kommer Lessig att ge Obama litet draghjälp i Pennsylvania.

Läs fler inlägg om Obama

[tags]2008 Election, 2008 Elections, Barack Obama, Barack Obama 2008, Barack Obama Hillary Clinton, Barack Obama Polls, Breaking Politics News, Clinton 2008, Clinton Super Tuesday, CNN, Hillary Clinton, Hillary Clinton 2008, Hillary Clinton Polls, Independent Voters, Independent Voters McCain, John McCain, Ohio, Ohio Debate, Texas Debate, Ohio Democratic Party, Texas Independents, Texas Poll, Texas Polls, Ohio Primaries, Texas Primary, Texas Primary Exit Polls, Texas Republican Party, Ohio Republican Primary, Ohio Primary, Ohio Turnout, Texas Turnout, Texas Primary, Texas Polls, Texas Primary Polls, Texas Primary Results, Obama 2008, Obama Clinton, Obama Clinton 2008, Republican Primary, Breaking Politics News, Obama Texas, Obama Ohio, Obama Wisconsin, Barack Obama, Barack Obama 2008, Clinton, Clinton Archives, Clinton Donors, Clinton Library, Clinton Library Archivist, Clinton National Archives, Clinton Papers, Clinton Pardon, Clinton Secrecy, Clinton White House, David Plouffe, Hillary Clinton, Obama Clinton Secrecy, Obama Plouffe, White House, Breaking Politics News, David Axelrod, Mark Penn[/tags]

2232632457_c110ffb486_m-9046260

De flesta amerikanska presidenter flyttar in i Vita Huset utan någon större exekutiv och administrativ erfarenhet och de flesta saknar helt utrikespolitiska meriter.

Hillary Clintons säger sig vara unit i amerikansk historia på grund av sina “35 års erfarenheter”. Hon har redan tillbringad åtta i Vita Huset där hon bl.a. hjälpte till att skapa fred i Nordirland. Hon är redo “från första dagen”.

Det skulle göra henne ett säkrare kort än män som John Kennedy, Lyndon Johnson, Richard Nixon, Ronald Reagan, Franklin D. Roosevelt, Harry Truman som alla saknade de den gedigna erfarenhet som Hillary Clinton säger sig ha.

Det enda problemet är att mycket litet av det är sant. Inte om Nordirland och inte om hennes andra insatser i Vita Huset heller. Utom hennes katastrofala försök att införa allmän sjukförsäkring.

Som alla andra presidentfruar var hennes roll rent symbolisk. Ja, hon reste på officiella statsbesök med sin man, hon var i Kossovo och på Nordirland, och hon pratade med politiker där. Men det är en sak att vara med och en helt annan sak att vara officiell beslutsfattare.

Det är inte så litet underligt att pressen inte har uppmärksammat den här grundläggande lögnen som ligger bakom Clintons presidentkampanj. Ja hon har sju års erfarenhet som senator, men det är en helt annan sak än de 35 år hon påstår sig ha.

Nu har hon tvingats offentliggöra sitt schema från sina år i Vita Huset och det kommer att ge John McCain mängder med ammunition om Clinton mot förmodan skulle bli demokraternas presidentkandidat.

Don Van Natta Jr. och John M. Broder skriver i New York Times om reaktionerna på att Hillary Clintons schema i Vita
Huset nu har offentliggjorts, med många raderingar: Clinton’s Schedules Offer Chance to Test Assertions – New York Times

Senator Barack Obama’s campaign has seized on the schedules to accuse Mrs. Clinton of exaggerating her role in substantive matters. Obama aides and supporters say the documents demonstrate that her claims of broad influence on policy are hollow.

Gregory B. Craig, who was a senior State Department official in the Clinton administration and is now a policy adviser to Mr. Obama, said Friday that the White House records showed that Mrs. Clinton was absent when critical foreign policy decisions were made and that her trips abroad were largely ceremonial.

“The fact is, and this was established by the White House schedules, that she did not attend N.S.C. meetings or routinely meet with the secretary of state or the national security adviser,” said Mr. Craig, a lawyer who represented Mr. Clinton in his 1998-99 impeachment and trial. “She did not routinely get briefed by the intelligence community, and there is no evidence that she participated or asserted herself in any of the crises that took place during the eight years of the Clinton presidency.”

Men hur hon än försöker så har allt fler bedömare här i USA nu börjat inse insett att Clinton helt enkelt inte kommer att kunna ta sig förbi Barack Obama annat än om han och hans presidentkampanj drabbas en en kosmisk katastrof.

Clintons erfarenhet är en enda gigantisk rökridå för att förhindra att väljarna uppmärksammar hennes ömmaste punkt, det faktum att hon och Bill Clinton redan har suttit åtta år i Vita Huset och nu försöker skapa USA：s andra politiska dynasti rakt efter Bush-dynastin.

Det kommer inte att hända vad hon än tror.

Det spekuleras nu om att Hillary Clinton skulle kunna sluta sin karriär som majoritetsledare i senaten eller som domare i högsta domstolen. Uppgifter som hon säkert skulle sköta met stor skicklighet. Men att hon och Bill Clinton skulle kunna återvända till Vita Huset är inte troligt.

Läs fler inlägg om Clinton

Du kan göra hur många V-tecken som helst Hillary, du kommer ändå inte att vinna.

Det mest fascinerande med att följa det amerikanska valet är att se hur vinden plötsligt slår om och ändrar riktning.

Det påminner precis om hur de brittiska och amerikanska meterologerna kunde se hur stormarna i Atlanten ändrade riktning före Normandieinvasionen under Andra Världskriget. Ytterst små förändringar som tyskarna som saknade väderskepp kring Grönland inte kunde se.

The Guardian och DN har båda haft artiklar om valet i helgen som ännu inte har snappat upp de ytterst små och nyanserade förskjutningarna i ställningen mellan Obama och Clinton som amerikanska bedömare redan har lagt märke till.

Först fick Clintons en tsunami i ryggen genom sina segrar i Ohio och Texas, segrar som kan ha hjälpts av att tiotusentals republikaner i Texas tydligen röstade på Clinton som de anser vara den enklare att besegra i presidentvalet.

Sedan kom Obamas pastor och medierna talade inte om något annat. Men i skuggan av Clintons triumfatoriska framgångar så vann Obama-sidan i all tysthet två storsegrar som helt förändrade ställningen i valet.

Tack vare ett utomordentligt skickligt fotarbete lyckades Obamas kampanjorganisation under David Plouffe förhindra att Clinton drev igenom nyval i Michigan och Florida. Det var en synnerligen viktig seger som vida överskrider de fördelar som Clinton fick av pastorn. Och man agerade så skickligt att Clinton sidan inte kunde skylla sitt nederlag på Obama.

Och utan nyval i Florida och Michigan så har två dörrar slängts igen i paret Clintons ansikte och deras manöverutrymme har minskat dramatiskt.

Mark Halperin skriver i Time Magazine om Hillary Clintons växande problem: HALPERIN’S TAKE: Painful Things Hillary Clinton Knows — Or Should Know

1. She can’t win the nomination without overturning the will of the elected delegates, which will alienate many Democrats. 2. She can’t win the nomination without a bloody convention battle — after which, even if she won, history and many Democrats would cast her as a villain. 3. Catching up in the popular vote is not out of the question — but without re-votes in Florida and Michigan it will be almost as impossible as catching up in elected delegates. 4. Nancy Pelosi and other leading members of Congress don’t think she can win and want her to give up. Same with superdelegate-to-the-stars Donna Brazile.

5. Obama’s skilled, close-knit staff can do things like silently kill re-votes in Florida and Michigan and not pay a political price.

…

7. The Rev. Wright story notwithstanding, the media still wants Obama to be the nominee — and that has an impact every day.

8. Obama might not be able to talk that well about the new global economy, but she (and McCain) can’t either.

9. Many of the remaining prominent superdelegates want to be for Obama and she (and Harold Ickes) are just barely keeping them from making public commitments to him.

…

11. If she somehow found a way to win the nomination, she would have to offer Obama the veep slot, and she doesn’t want to do that.

12. This is a change election, and Bush-Clinton-Bush-Clinton can never truly be change.

Jim Vandehei och Mike Alllen ser situationen på samma sätt på bloggen Politico: Story behind the story: The Clinton myth

Paret Clinton är som en kapten för en gigantisk Boeing 676 som ser sin startbana krympa framför näsan tills den helt enkelt blir för kort.

Frågan är nu om Bill och Hillary på något sätt kan torpedera Obama och om de kommer att försöka att fortsätta sin bärsärkargång mot honom hela vägen till konventet i Denver i slutet av Augusti i ett allt mer desperat försök att till varje pris förhindra att han vinner även om de själva inte har någon chans.

Ingen vet hur de kommer att bete sig, men det är inte helt omöjligt att valet slutar i en klassisk grekisk tragedi. Sophokles skulle le igenkännande.

Den allra viktigaste utvecklingen de senaste dagarna är att MSM, dvs mainstream media, de etablerade amerikanska medierna nu har börjat skriva om det här. Och det kommer ytterligare att skada paret Clinton.

Läs fler inlägg om Obama

2344298634_e1c6763081_m-7606814

Min första Science Fictionbok blev Fred Hoyles magnifika Det Svarta Molnet som jag läste när jag var 15.

Sedan har jag läst Ray Bradbury och Isaac Asimov och Stanislaw Lem, speciellt hans mästerliga A Perfect Vacuum och andra författare men det är med science fiction som med deckare, jag tror att man växer ifrån dom efter ett tag.

Det blir lättare att upptäcka felen i boken, man blir mer kräsen, man förändras.

Men den britiske författaren Arthur C Clarke var en av de stora och hans 2001 Space Oddysey står sig ännu i konkurrensen.

Gerald Jonas skriver Arthur C. Clarkes runa i New York Times: Arthur C. Clarke, 90, Science Fiction Writer, Dies – New York Times

The author of almost 100 books, Mr. Clarke was an ardent promoter of the idea that humanity’s destiny lay beyond the confines of Earth. It was a vision served most vividly by “2001: A Space Odyssey,” the classic 1968 science-fiction film he created with the director Stanley Kubrick and the novel of the same title that he wrote as part of the project.

His work was also prophetic: his detailed forecast of telecommunications satellites in 1945 came more than a decade before the first orbital rocket flight.

Other early advocates of a space program argued that it would pay for itself by jump-starting new technology. Mr. Clarke set his sights higher. Borrowing a phrase from William James, he suggested that exploring the solar system could serve as the “moral equivalent of war,” giving an outlet to energies that might otherwise lead to nuclear holocaust.

Det svåra med science fiction är annars att göra vetenskapen trovärdig, och det är där som de flesta författare misslyckas, dom jag ser det.

En väldigt intressant författare i gränszonen till Science Fiction är den fantastiske Jorge Luis Borges som jag starkt kan rekommendera.

Läs fler inlägg om BÃ¶cker

[tags] Arthur C. Clarke, Science Fiction , Arthur Clarke, Arthur Clarke Dead, Arthur Clarke Dies, Breaking Entertainment News[/tags]

Barack Obamas mamma Stanley Ann Dunham på Hawaii

Trots att den svenska pressen följer det amerikanska presidentvalet som om det vore ett svenskt riksdagsval så är det många detaljer som saknas. Mycket som kan hjälpa oss förstå vad det är som håller på att hända men som liksom ligger gömt bakom kulisserna.

En jämförelse mellan den helt konventionella Hillary Clinton och den utomordentligt okonventionella unga kvinna som blev Barack Obamas mamma ger oss en synnerligen bra inblick i de djupare strömingarna bakom dagens valaffischer.

Stanley Ann Dunham som idag hade varit 66 år gammal kom från Kansas mitt i den amerikanska mellanvästern men utvecklades till en helt okonventionell kvinna som inte bara gifte sig med en afrikan i en tidsålder när det fortfarande var farligt utan bosatte sig sedan i Indonesien med sin andre man där hon hjälpte till att införa det idag så populära mikrokreditbegreppet till kvinnor i Tredje Världen.

Det var den kvinnan som formade Barack Obama och tack vare henne står han idag för ett modernt USA som mest skulle likna Kanada eller Sverige medan de konventionella Hillary Clinton och John McCain inte kan bryta sig loss från det traditionella USA, som de inte har distans nog till för att kunna se med kritiska ögon.

Janny Scott skriver i New York Times om Barack Obamas märkliga mamma A Free-Spirited Wanderer Who Set Obama’s Path

Kansas was merely a way station in her childhood, wheeling westward in the slipstream of her furniture-salesman father. In Hawaii, she married an African student at age 18. Then she married an Indonesian, moved to Jakarta, became an anthropologist, wrote an 800-page dissertation on peasant blacksmithing in Java, worked for the Ford Foundation, championed women’s work and helped bring microcredit to the world’s poor.

She had high expectations for her children. In Indonesia, she would wake her son at 4 a.m. for correspondence courses in English before school; she brought home recordings of Mahalia Jackson, speeches by the Rev. Dr. Martin Luther King Jr. And when Mr. Obama asked to stay in Hawaii for high school rather than return to Asia, she accepted living apart — a decision her daughter says was one of the hardest in Ms. Soetoro’s life.

“She felt that somehow, wandering through uncharted territory, we might stumble upon something that will, in an instant, seem to represent who we are at the core,” said Maya Soetoro-Ng, Mr. Obama’s half-sister. “That was very much her philosophy of life — to not be limited by fear or narrow definitions, to not build walls around ourselves and to do our best to find kinship and beauty in unexpected places.”

Skillnaden mellan Clinton och McCain är hårfin om den alls existerar medan skillnaden mellan den betydligt yngre Barack Obama och de två andra är gigantisk och det har vi hans idag avlidna mamma att tacka för.

Årets val är historiskt på många sätt. Det ger amerikanerna en chans att pensionera de gamla trötta 30- och 40-talisterna och genomföra den generationsväxling som USA så desperat behöver.

Varken John McCain eller Hillary Clinton kommer att få mer än en fotnot i framtidens historieböcker. Barack Obama däremot är redan en berömd stor författare, en stor talare och kommer kanske t.o.m. att bli en stor president.

Och det har vi den idag nästan helt okända Stanley Ann Dunham Soetoro att tacka för.

Läs fler inlägg om Obama

Det är förbluffande att nästan ingen journalist hittills har ifrågasatt Hillary Clintons bisarra påstående att hon har 35 års erfarenhet, inklusive åtta års erfarenhet av internationell politik i Vita Huset.

Vad Clinton säger är att hon och Bill i själva verket var dubbelpresidenter, något som bör göra de amerikanska väljarna mycket oroliga.

För om de regerade som dubbelpresidentet en gång så kommer de med stor säkerhet att göra så igen.

Nu är Clintons påstådda “erfarenheter” till största delen rent båg, som en del journalister nu börjar skriva om:

Susan Milligan skriver i Boston GLobe om hur Hillary Clinton förvränger och överdriver sin egen insats under Bill Clintons presidentperiod: Clinton role in health program disputed – The Boston Globe

In campaign speeches, Clinton describes the State Children’s Health Insurance Program, or SCHIP, as an initiative “I helped to start.” Addressing Iowa voters in November, Clinton said, “in 1997, I joined forces with members of Congress and we passed the State Children’s Health Insurance Program.” Clinton regularly cites the number of children in each state who are covered by the program, and mothers of sick children have appeared at Clinton campaign rallies to thank her.

But the Clinton White House, while supportive of the idea of expanding children’s health, fought the first SCHIP effort, spearheaded by Senators Edward M. Kennedy, Democrat of Massachusetts, and Orrin G. Hatch, Republican of Utah, because of fears that it would derail a bigger budget bill. And several current and former lawmakers and staff said Hillary Clinton had no role in helping to write the congressional legislation, which grew out of a similar program approved in Massachusetts in 1996.

Paret Clinton har redan suttit i Vita Huset i åtta år. De verkar nu tro att de kan armbåga sig tillbaka in oavsett om det splittrar det demokratiska partiet.

Jag är långt ifrån den ende i det här landet som har fått mer än nog av det självupptagna åldrande paret.

Läs fler inlägg om Clinton

Hon är lika välgödd som ursinnig.

Den svenske pressen rapporterar i detalj från det amerikanska presidentvalet: Fördel Obama när Texas är klart och Obama vann i Texas.

Men vilka grupper är det egentligen som strider om makten?

Hillary Clinton och John McCain representerar USA:s 40 och 30-talister. De växte upp i efterkrigstidens USA, fick en betydligt bättre utbildning än sina depressions-drabbade föräldrar och genomlevde 60 och 70-talens kultur- och Vietnamnkrig.

Deras USA, det samhälle de växte upp i och som formade dom var ett USA med stålverk och fabriksindustrier, ett USA där de flesta amerikaner endast hade en åttaårig utbildning, där kvinnorna gifte sig tidigt och blev hemmafruar och var helt beroende av sina arbetande män.

Ett USA med ett hårt apartheidsamhällle i sydstaterna. Och där vita och svarta växte upp åtskilda även i nordstaterna. Den 72:åriga Clinton-supportern Geraldine Ferraro som gjorde ett synnerligen otrevligt rasistiskt påhopp i veckan och nu har avgått från Clintons organisation, är typisk för sin generation.

Obama på Google

Skillnaderna mellan Clinton och McCain är minimala. Men skillnaden mellan dom två och Obama och hans anhängare är milsvid.

Det är främst en skillnad i ålder och utbildning. Förutom de afroamerikanska väljarna så är Obamas väljare i 20, 30 och 40:årsåldern mot Clintons och McCains 50, 60 och 70-åriga väljare. Clintons latinamerikanska väljare är igen ett undantag.

Obamas anhängare är betydligt bättre utbildade och har ofta en masters. För dom är Vietnamkriget något man läser om i historieböckerna. De är IT ingenjörer och biotekniker. De är internationellt inriktade och utgör stommen i det amerikanska kunskapssamhället. Det samhälle som Clintons och McCains anhängare knappast ens vet vad det är.

Obamas anhängare reagarerar inte med chock som Clinton och McCain när Obama inte har en amerikansk flagga i kavajuppslaget för att visa sin patriotism. Eller när han inte lägger handen mot hjärtat för att salutera den amerikanska flaggan.

Eller när Michelle Obama säger att Wisconsinvalet var den första gången hon verkligen var stolt över USA.

Clintons tanter och McCains krigsivrare är djupt oroade över det nya USA som Obama och hans anhängare har växt upp i. Det USA som måste dela världsscenen med andra makter, som inte längre kan dominera världen, och som inte längre kan kräva att andra länder rättar sig efter USA.

För dagens unga är USA:s gränser inte världens gränser som de var för Hillary Clinton och hennes generation. Min andre sons flickvän har t.ex. som första person någonsin i sin familj jobbat i Europa i ett år och vill tillbaks dit.

Precis som skillnaderna mellan olika kulturer kan vara svårgenomträngliga så är jag övertygad om att generationsskillnader är minst lika dramatiska.

Man talar inte samma språk, har inte samma värderingar, umgås inte ens med varandra.

Och 30 och 40-talisterna tänker inte ge upp makten utan en strid på liv och död. Det är USA:s och världens tragedi.

Läs fler inlägg om Clinton

Klicka på bilden

Det verkar som om den svenska pressen redan har uppmärksammat den senaste sexskandalen här i USA.

New York-guvenör i prostitutionsskandal och Prostitutionsskandal i New York och Clintonvän i prostitutionshärva

Den Harvardiutbildade 48-årige demokraten och trebarnsfadern Spitzer har varit en omskriven och framgångsrik åklagare i New York och är känd över hela USA bl.a. för sin kamp mot korruption i New York, däribland mot prostitutionshärvor. Han har ansetts på väg uppåt i det demokratiska partiet.

Kanske t.o.m. en framtida president.

Spitzer har ännu inte avgått och hoppas tydligen kunna sitta kvar. Säga vad man vill om honom men han hade i alla fall det goda omdömet att inte gå till sängs med New York-senatorn Hillary Clinton.

Men så desperata är det nog få män som är.

DANNY HAKIM och WILLIAM K. RASHBAUM skriver i New York Times om guvernören och synden:
Spitzer Is Linked to Prostitution Ring

Gov. Eliot Spitzer, who gained national prominence relentlessly pursuing Wall Street wrongdoing, has been caught on a federal wiretap arranging to meet with a high-priced prostitute at a Washington hotel last month, according to a law enforcement official and a person briefed on the investigation.

The wiretap captured a man identified as Client 9 on a telephone call confirming plans to have a woman travel from New York to Washington, where he had reserved a hotel room, according to an affidavit filed in federal court in Manhattan. The person briefed on the case and the law enforcement official identified Mr. Spitzer as Client 9.

…

“I have acted in a way that violates my obligation to my family and violates my or any sense of right or wrong,” said Mr. Spitzer, who appeared with his wife Silda at his Manhattan office. “I apologize first and most importantly to my family. I apologize to the public to whom I promised better.”

De flesta amerikaner ser nu fram emot fler avslöjanden om vad som sägs är en internationell prostitutionshärva.

Men vi får anta att det mest blir demokrater som fångas. De strängt moraliska republikanerna verkar för det mesta enbart vara intresserade av män.

Läs fler inlägg om New York

[tags]Politik i USA, Republikanerna, Demokraterna, US Politics, Washington, USA-regeringen, George Bush[/tags]

William F. Buckley eller Bill Buckley som han mest kallades dog alltså på nu på onsdagen, till omfattande förstasidesrunor i de flesta amerikanska tidningar.

Även om jag själv aldrig träffade honom så kände jag till honom och har faktiskt skrivit för hans tidskrift National Review, hur konstigt det än kan låta idag.

Buckley representerade en genuin katolsk-inspirerad konservatism som helt skiljer sig från dagens vulgära Bush-och Kristna Högern-politik.

Buckley debatterar Noam Chomsky på sitt berömda program Firing Line. Del 1

Medan dagens amerikanska analfabetiska högerbusar aldrig riktigt har lyckats ta sig upp från den rännsten de kommer från så var Buckley en intellektuell virtuos som skrev mängder med stimulerande och provocerande böcker.

147392366_f3ee6050b2_m-8780724

Bill Buckley

Men han var samtidigt en man som faktiskt inte främst var intresserad av politik. Han hade mängder med andra intressen och var dessutom en framstående journalist, författare och TV-personlighet.

Men även Bill Buckleys mer civiliserade konservatism var inte problemfri. Han försvarade sydstaternas apartheidssystem och det var inte förrän ett tag efter det att Lyndon Johnson redan hade tvingat igenom desegrationen i sydstaterna som han långsamt ändrade mening.

Detta samtidigt som han tidigt kämpade emot den traditionella antisemitismen inom den amerikanska högern. Han hade ett liknande problem med Joesph McCarthys brutala kommunistjakt som han delvis försvarade i boken McCarthy and His Enemies.

Buckley debatterar Noam Chomsky på sitt berömda program Firing Line. Del 2

Sam Tanenhaus som är redaktör på The Times Book Review och Week in Review och som skriver en biografi över Buckley svarar på frågor om honom i New York Times:
Q&A on William F. Buckley

Q: I understand that in the 1960s Mr Buckley publicly backed Southern segregationists even though he crusaded against anti-Semitism. How did he reconcile this difference in his own mind? Did he ever formally renounce or apologize for his backing of the segrationists? —John Fuller

A: In the 1950s Buckley did indeed support segregationists in the South but later changed his views. He wept when he learned of the Birmingham church bombing that killed four black children. Later he became an admirer of Martin Luther King.

…

Q: Who in your — or perhaps Buckley’s estimation should you know it — carries on his legacy of intellectual conservatism? If you had to nominate someone to ascend to the lectern of Buckley, who would it be? —Japhy Grant

A: Frankly, there is no one. He was an American original. He had no true predecessor and no plausible heir. The columnist who most resembles him is Michael Kinsley (not surprising since Kinsley was involved for a period in Buckley’s TV debate program “Firing Line”). Kinsley comes closest to approximating Buckley’s style of dismantling arguments not by stating his emphatic disagreement by rather by highlighting the internal contradictions in what his adversary had said or written.

Det finns ingen svensk motsvarighet till Buckley, möjligtvis då Uppsalaprofessorn Stig Strömholm.

Den svenska konservatismen skiljer sig ifrån Buckleys genom att den inte hämtar sin inspiration från den katolska kyrkan utan en mer allmän europeisk värdekonservatism som jag tror eller kanske snarare hoppas är betydligt mindre kristen än dess amerikanska kusin.

Precis som Buckley inte har någon egentlig efterträdare i USA så tror jag inte heller att Strömholm har det i Sverige, utanför de renordlade högerbusarna som också finns i Sverige.

Men någon kanske kan tipsa om någon rumsren svensk konservativ tänkare.

[tags]Politik i USA, Republikanerna, Demokraterna, US Politics, Washington, USA-regeringen, George Bush, William F. Buckley, Konservatismen i USA[/tags]

Läs fler inlägg om Buckley

Klicka på bilden

310700220_5df5415ac5_m-1732295

Bill Buckley blev 82

Nyhetsbyråerna rapporterar just att den välände högerikonen William F Buckley är död.William F. Buckley Jr. (1925-2008)

Buckley var en synnerligen vass debattör, en skicklig och flitig författare som t.o.m. skrev thrillers.

Han fick sitt genombrott med sin omdebatterade bok God and Man at Yale som förespråkade mer snarare än mindre kristen närvaro på amerikanska universitet

I’m devastated to report that our dear friend, mentor, leader, and founder William F. Buckley Jr., died overnight in his study in Stamford, Connecticut.

After year of illness, he died while at work; if he had been given a choice on how to depart this world, I suspect that would have been exactly it. At home, still devoted to the war of ideas.

As you might expect, we’ll have much more to say here and in NR in the coming days and weeks and months. For now: Thank you, Bill. God bless you, now with your dear Pat. Our deepest condolences to Christopher and the rest of the Buckley family. And our fervent prayer that we continue to do WFB’s life’s work justice.

Buckleys hela liv färgades av hans katolska tro som verkar allt mer otidsenlig för dagens fundamentalistiska Kristna Högertyper.

Hans tidskrift National Review lever kvar och man kommer att flagga på halv stång på MUF och kanske också på LUF och CUF idag.

Men vad man än kan tycka om Buckley så var han inte dum och vi kommer att sakna hans kritiska insikter, känsla för det engelska språket och inte mins hans elegans och humor.

DOUGLAS MARTIN tecknar Buckleys liv i New York TimesWilliam F. Buckley Jr. Is Dead at 82

Mr. Buckley’s winningly capricious personality, replete with ten-dollar words and a darting tongue writers loved to compare with an anteater’s, hosted one of television’s longest-running programs, “Firing Line,” and founded and shepherded the influential conservative magazine, National Review.

He also found time to write more than 45 books, ranging from sailing odysseys to spy novels to celebrations of his own dashing daily life, and edit five more.

The more than 4.5 million words of his 5,600 biweekly newspaper columns, “On the Right,” would fill 45 more medium-sized books.

Mr. Buckley’s greatest achievement was making conservatism — not just electoral Republicanism, but conservatism as a system of ideas — respectable in liberal post-World War II America. He mobilized the young enthusiasts who helped nominate Barry Goldwater in 1964, and saw his dreams fulfilled when Reagan and the Bushes captured the Oval Office.

[tags]Politik i USA, Republikanerna, Demokraterna, US Politics, Washington, USA-regeringen, George Bush[/tags]

Läs fler inlägg om Buckley

Intervju med president Clintons förre pressekreterare DeeDee Myers

Med bara några dagar kvar innan de flesta observatörer anser att Hillary Clinton tvingas avsluta sin presidentkampanj så ställer sig några av hennes anhängare frågan om kvinnor hålls till en annan standard än män i politiken?

DeeDdee Myers som intervjuas ovan är en Clintonlojalist, så vi kan ta hennes åsikter med en rätt stor nypa salt.

Eftersom kvinnor inte har några som helst problem med att bli guvernörer, senatorer, domare, företagsledare och vad som helst här i USA så tror jag att vad som har stjälpt Hillary Clintons presidentkampanj inte har något att göra med det faktum att hon är kvinna.

Beviset, om ett sådant behövs, är ju att Barack Obama som afroamerikan har ett betydligt värre handikapp.

Jag tror istället att Clintons problem är att folk helt enkelt är hjärtligt trötta på henne efter hennes många år i rampljuset.

Tanken på att hon och Bill Clinton, som ju har spelat en synnerligen framträdande roll i kampanjen, skulle återinta Vita Huset efter att redan ha tillbringat åtta år där är frånstötande för många amerikaner.

Det betyder givetvis inte att en kvinnlig presdentkandidat inte måste definiera sin egen distinkta roll.

Något som Segolene Royal i Frankrike inte hade några problem med, men som är svårare i det mer traditionsbundna USA.

Läs fler inlägg om Clinton

McCains skandal rullar vidare

Om den snart 72:årige Arizonasenatorn John McCain skulle bli USA:s näste presidet skulle han kunna sitta till han är nära 80 och bli USA:s genom tiderna äldste statschef.

Han är en helt osannolik kandidat i detta den eviga ungdomens förlovade land och hans enda plus är det faktum att han satt fängslad i Nordvietnam långt innan dagens ungdomar ens var födda.

Men om han kan skrämma upp det amerikanska folket och få dom att ställa upp på fortsatt Krig mot Terrorismen så kan den gamle krigshjälten kanske ha en chans trots att han inte är kristen nog för den Kristna Högern.

Förra veckan briserade New York Times en bomb under den gamle krigshjälten som visade att kärleken fortfarande spirade i det åldrande hjärtat.

Och inte nog med det, kärleken till en lobbyist som McCain kan ha hjälpt som medlem i senatens viktiga Handelsutskott .

Svaret från McCain och högern blev ett brutalt angrepp på New York Times som tog andan av den redan rätt luttrade tidningen som högern sedan länge hatar med samma glödheta intensitet som radikala och teckningshämmade muslimer hatar Närikes Allehanda.

Men motangreppet kunde inte få anden tillbaks in i flaskan och nu skriver James V. Grimaldi och Jeffrey H. Birnbaum i Washington Post om att McCains resoluta nekande inte riktigt stämmer med sanningen: McCain Disputed On 1999 Meeting. Broadcaster Recalls Urging FCC Contact

Broadcaster Lowell “Bud” Paxson yesterday contradicted statements from Sen. John McCain’s presidential campaign that the senator did not meet with Paxson or his lobbyist before sending two controversial letters to the Federal Communications Commission on Paxson’s behalf.

Det här är oerhört farligt för McCain, för om man inte kan lägga locket på lådan så fortsätter såna här skandaler att växa. Och nu gräver mängder med journalister efter fler skandaler i McCains långa karriär.

McCain som kallar sig själv en straight talker är redan skadskjuten, inte mycket men tillräckligt mycket för att hans aura av heroism och omutlighet nu har börjat bli lätt solkig.

Läs fler inlägg om McCain

Det är fullt ös för USA:s kvinnor just nu.

Trots den Kristna Högerns försök att stänga in kvinnorna i hemmet så var det faktiskt den amerikanska feministen Margaret Sanger som på 1950-talet startade vad som skulle komma att bli den moderna feminismen genom att pusha på Gregory Pincus att uppfinna P-pillret.

Svenska feminister lärde från sina amerikanska medsystrar och startade den moderna feminismen i Sverige, något som FI-feminister som Gudryn Schyman kanske inte alltid är beredda att erkänna idag.

Idag är San Franciscos egen Nancy Pelosi ordförande i det amerikanska Representanthuset, Kaliforniens båda senatorer är kvinnor och kvinnor har höga positioner i mängder med stora amerikanska företag. Speciellt här i Silicon Valley.

Det är intressant att se hur amerikanska presidentfruar har utvecklats från tysta modeintresserade hemmafruar som den Barbieliknande Jacqueline Kennedy till dagens högutbildade kvinnor som den Princeton- och Harvard-utbildade Michelle Obama som nu pryder Newsweeks omslag.

Richard Wolffe skriver i Newsweek om Michelle Obama och hennes viktiga roll i Barack Obamas presidentkampanj: Barack’s Rock. She’s the one who keeps him real, the one who makes sure running for leader of the free world doesn’t go to his head. Michelle’s story.

Part of Michelle Obama’s appeal—she routinely draws audiences of 1,000-plus supporters even when she’s campaigning on her own—is that she comes across as so normal despite the withering glare of a national campaign. As a political spouse, she is somewhat unusual. She isn’t the traditional Stepford booster, smiling vacantly at her husband and sticking to a script of carefully vetted blandishments. Nor is she a surrogate campaign manager, ordering the staff around and micromanaging the candidate’s every move. She travels the country giving speeches and attending events (her mother watches the kids when she’s on the road), but resists staying away for more than one night at a stretch. When the couple catch up several times a day on the phone, the talk is more likely to be about their daughters than the latest poll projections. Michelle has made it her job to ensure that Barack, who now lives full time inside the surreal campaign bubble of adoring crowds and constant attention, doesn’t himself lose sight of what’s normal.

En kvinna nu har chansen att bli USA:s nästa president och USA har redan haft två kvinnliga utrikesministrar. Amerikanska kvinnor dör regelbundet i ockupationskriget i Irak och tusentals har lemlästats och fått men för livet.

Förändringarna här i USA under den senaste generationen på jämsställdhetsområdet har varit minst lika stora som i Sverige, trots alla den Kristna Högerns sabotageförsök.

Läs fler inlägg om Obama

[tags]2008 Election, 2008 Elections, Barack Obama, Barack Obama 2008, Barack Obama Hillary Clinton, Barack Obama Polls, Breaking Politics News, Clinton 2008, Clinton Super Tuesday, Cnn, Hillary Clinton, Hillary Clinton 2008, Hillary Clinton Polls, Independent Voters, Independent Voters McCain, John McCain, New Hampshire, New Hampshire Debate Abc, New Hampshire Debate January 5, New Hampshire Debates, New Hampshire Democratic Party, New Hampshire Exit Polls 2008, New Hampshire Independents, New Hampshire Poll, New Hampshire Polls, New Hampshire Primaries, New Hampshire Primary, New Hampshire Primary Exit Polls, New Hampshire Republican Party, New Hampshire Republican Primary, New Hampshire Results, New Hampshire Turnout, Nh Exit Polls, Nh Polls, Nh Primary Polls, Nh Primary Results, Obama 2008, Obama Clinton, Obama Clinton 2008, Republican Primary, Breaking Politics News[/tags]

Klicka på Göran.

Der är inte lätt att vara människa och leva helt lyckliga liv och alla som påstår motsatsen ljuger.

Det är inte heller lätt att vara människa i världen, att dras till mer än ett land och en kultur och en grupp vänner och alla som påstår det ljuger också. Livet är inte som ett pianolapiano som enbart spelar i dur. Ställ er i avgångshallen på Arlanda någon timme om ni inte tror mig.

Jag har just sträckläst Göran Rosenbergs djupt gripande och självbiografiska bok Det Förlorade Landet om den unge förstagenerationssvensken med det svenska förnamnet och det land som kom att forma hans liv nästan lika mycket som Sverige: Israel.

13 år gammal flyttade Göran Rosenberg till Israel med sin mamma och syster och förvandlades snabbt från en typisk svensk till en entusiastisk Israel.

För en så ung kille som kom från det lugna välvärdssverige till det färgsprakande Mellanöstern var det här det stora äventyret.

Från första kapitlet ur Det förlorade landet: Uppstigning

Inte heller sedan vi stigit i land, och husen fått en mera normalt grådaskig nyans, och den lätt irriterade trafikpulsen blivit märkbar, och människorna visade sig vara av alla de sorter, och det sandfärgade dammet yrde in genom den lilla folkvagnens öppna rutor när vi styrde söderut mot Tel Aviv, förlorade ankomsten ett uns av sin ursprungliga förtrollning. Det fanns ingenting som inte såg ut att stämma med min uppfattning av hur det borde vara.

Exempelvis var jag länge fullt övertygad om att anledningen till att israelerna körde som vildar på vägarna, vilket de gjorde redan då, var att landet stod under gudomligt beskydd. I Israel inträffade helt enkelt inga trafikolyckor. Vad annat mirakulöst som där skedde skulle jag tids nog ta reda på, men just den olycksfria trafiken blev en trossats som länge hölls vid liv av omständigheterna. Dels bevittnade jag faktiskt aldrig någon olycka, trots att jag såg åtskilliga som borde ha inträffat, dels kunde jag av naturliga skäl varken läsa eller lyssna mig till de åtskilliga som faktiskt inträffade.

117097600_1bdbae74a9_m-7394697

Kanske ville jag inte heller. En annan föreställning jag levde med en kortare tid, var att det i Israel inte fanns några brottslingar. Man lurades inte, eller stal, eller mördade. Det fanns heller följaktligen inga fängelser. Jag minns ännu min skamset undertryckta häpnad när vi för första gången åkte förbi taggtrådsrullarna runt det stora fängelset i Atlit på vägen till Haifa. Så stora fängelser i ett så litet land?

Två år senare flyttade Rosenberg helt plötsligt tillbaks till Sverige, och precis varför han gjorde det finns vad jag kan se inte förklarat i boken.

Han engagerades i den svenska vänsterrörelsen och det var tydligen genom dess engagemang för fred, frihet och rättvisa i Mellanöstern som han kom att upptäcka det Israeliska dubbelspelet mot palestinierna och mot sitt eget folk.

Hans ungdomsdröm krossades och han förlorade för alltid det skinande vita Israel.

Det är intressant att jämföra den här boken med Jan Myrdals USA-skildring i En Annan Värld och Tolv på det Trettonde, och med Ann Kimmages underbara An Unamerican Childhood.

Göran Rosenberg gör något som Myrdal konstigt nog aldrig gav sig in på: han besöker sina gamla skolkamrater i Israel en generation senare och vi får de hur de har utvecklats.

En har blivit ultraortodox, andra har bott utomlands och sedan flyttat hem, de allra flesta har förlorat sina ungdomsdrömmar och oroas över hur landet har förvandlats från ett idealistisk vänstersamhälle med kollektivjordbruk och social rättvisa till ett hårdhögersamhälle vars hela existens verkar vila på ett allt brutalare förtryck av palestinierna.

Tragedin är givetvis att det förtrycket, den etniska rensningen, var en av staten Israels grundbultar från allra första början.

Och vad som gör Göran Rosenbergs skildring så mänsklig och viktig är att läsa hur han upptäckte sveket och dubbelnaturen i det samhälle han kom att älska, och hur han sedan under hela sitt liv har brottats med vad som kom att bli hans livs Koan.

Av alla hans gamla klasskamrater är det bara Shimon, den ultraortodoxe som inte har några tvivel.

Det här är en utomordentligt viktig bok som bör läsas av alla, oberoende av om de är intresserade av Israel och Mellanöstern.

[tags] Israel, USA, Jan Myrdal, En annan Värld, Barnskildringar, Mellanöstern, Göran Rosenberg, Det Förloraode Landet, Palestina /tags]

Läs fler inlägg om Israel